Historia
Vår del av Stigberget, den söder om Fjällgatan var i princip obebyggd fram till trettiotalet. Då byggdes här flera hus med ljusa och välplanerade lägenheter – ett modernt alternativ till de trånga ettorna med toalett på gården som man hittade i landshövdingehusen norr om Fjällgatan – dagens ”Nya Masthugget”. De nya idealen – funktionalismen – hade precis fått sitt genombrott och man pratade om ljusa bostäder utan onödiga krusiduller. Enkelt och välplanerat skulle det vara med små kök där man inte kunde få plats med en säng – att sova i köket ansågs ohygieniskt och högst ofunktionalistiskt. Att även arbetarbostäderna skulle ha egna badrum för att lättare hålla sjukdomarna borta var det också många som förespråkade – även om vissa såklart protesterade mot att sådan lyx skulle slösas på fattigfolk.
Våra hus, ritade av Anders Funkquist och färdigställda 1932, var nog ändå förhållandevis omoderna för sin tid. De hade inga egna toaletter utan det fanns en enkel wc på svalen. De flesta lägenheter hade också rejält tilltagna kök i förhållande till sin storlek så vi får väl anta att det fortfarande sovs i dem - de nya idealen till trots.
Att husen ändå hämtat inspiration från funkisen syns tydligt från utsidan. Den släta, ljusa panelen och den putsade nedervåningen skall efterlikna de då trendiga, slätputsade fasaderna. Huskropparna är också fristående vilket gör att lägenheten skall få så mycket ljus som möjligt tack vare de stora fönstren åt både öster och väster. Fönstren var dock en kvarleva från tjugotalet, att dela upp fönsterrutan med spröjs var billigare men ett lyxigt funkisfönster hade en enda stor fönsterruta.
På den här tiden fanns det gott om folk i Stigberget. I de små ettorna och tvåorna som husen bestod av – treor fanns här inte då – bodde oftast stora familjer med flera barn. Det fanns också många affärer i området. Längre ner på Bäckegatan låg frukt- och charkbutik och på Bäckegatan 28 fanns ett bageri som bland annat gjorde glasstrutar – hade barnen tur kunde man de få köpa en påse trasiga strutar billigt.
Idag kan vi konstatera att vi faktiskt bor i ett spännande stycke historia i en stadsdel som trots många sorgliga stunder fortfarande har en ”småstad-i-staden”- känsla. Lägenheterna har moderniserats och fått egna badrum, men de spröjsade fönstren och den släta fasaden är sig lik. Och det finns fortfarande många barn här, även om de trasiga glasstrutarna bytts mot lördagsgodis hos Abbas som driver Bockhornets Livs.
Bilder från gamlamasthugget.se